anirac

Jag läste en artikel i DV igår om att kvinnor mer ofta klassas som psykisk sjuka än män. Redan på 1800-talet ansåg man att en kvinna med nervsammanbrott kundes botas med att ge henne en "hysterisk paroxysm", det ska tydligen vara ett annat ord för orgasm. Även idag tycker jag att det är ganska vanligt att man får höra såna liknande kommentarer om man inte passar i mallen på "normalt beteende". Sammanfattningen var ungefär att kvinnor anses vara mer sköra och i och med att vi blir mödrar, så anses det vara mer konstigt om vi beter oss på fel sätt. Det kan ju inte en mamma göra! Att flertalet av männen, som sitter i fängelse är pappor är inte alls samma sak. Mycket mer ofta blir kvinnor sjukskrivna på heltid p.g.a. depression medan männen bara får gå ner i arbetstid.
Idag på Nyhetsmorgon tar dom upp liknande problem och menar att män ofta väntar längre med att prata om sina problem och att dom då väljer att prata med en "coach" istället för en terapeut, som kvinnor kanske gör. Varför är det så här? Kommer det alltid vara så att männen ska vara "starkare" och kvinnan det svaga könet eller vad beror det på? Jag tycker lite synd om männen nu faktiskt och det brukar jag inte göra överdrivet ofta.